Nu pausar jag från det här.

Tack för nu till er som troget varit in och tittat efter om det kommit nåt nytt, även om jag varit vansinnigt dålig att uppdatera sista tiden. Jag lämnar det som är såhär. Vem vet, jag kanske återkommer. ;)

Kram!

...pratas det om på nyheter och skrivs om på mjölkpaket och i tidningar. Jag är mer bekant med barn-släpp, jag. En ganska trevlig upplevelse det med. :)

Vi hade en vansinnigt fin påsk! Man kunde ju lätt ha trott att det skulle vara sorg att skoterföret var så totalt slut, men man kan ju inte annat än tycka att det är härligt med det ljuvliga vädret vi fick ändå. Riktig sommarvärme!    Vi grillade och myste nere vid sjön hela helgen lång. :)

Lekte nere vid vattnet, eller sjöbotten rättare sagt, så man blev rätt geggig.

Men kul var det!                

 Sen kom ju Fina Frans med familj också!    

Sen skulle man kanske inte vara så yvig med eldandet... Torrt blev det i den värmen. Den fick vi erfara när grannen skulle elda upp nå rat.. Fort gick det, så hade vi det tvärs över lägdan som är mellan oss och grannens. Tur vi var hemma och hann dra ut slangen, annars vill jag inte tänka på vad som kunnat hända.                             

Sen hade vi en toksöt påskkärring också. VIlken tur att man fått barn så man får fortsätta att spöka ut henne, när man blivit för stor själv. :P

I tisdags fick vi ett ryck, jag och mina barn, (eller... mest jag :) och drog iväg till Ume. Jag behövde lite nya kläder. Så vi passade på att hälsa på Stina och bodde i det kanonfina gästrummet hennes bostadsrättsförening hyr ut.

Vi hann med att busa...        

Mysa...

Äta gröt...

Åsså fick jag mig en ny frilla. :) Nu fattas bara lite färg på den.

Nu är jag döpt. Calle-Mattias Magnusson hör numera till Svenska kyrkan, den världsvida kyrkan och Tåsjö församling. :)

   Då borde jag kunna knäppa händerna nu, eller?

Jösses så klurigt.....

Tur att man har fått finfina gudföräldrar som kan hjälpa en lite på traven!

Hihi! Såhär skojjigt är det iallafall att vara dopad!  

Stort och hjärtligt TACK till Er som var med och gjorde Mattias dag till ett fint och högtidligt minne!

Asså.. det där med ungar.. Vilken jäkla berg-och-dal-bana. Ibland är det så fantastiskt underbart så man vill stoppa tiden och bara slurpa i sig varenda millisekund, nästa stund önskar man inget hellre än att tiden ska gå fort så att de går bättre att prata med, sover bättre på nätterna, leker bättre själv eller vad det nu kan vara. Ena stunden är amningen det mysigaste, häftigaste, ljuvligaste man får vara med om och lika fort vänder det och blir jättejobbigt för att det inte funkar, bara är en massa tjorv och man känner sig usel och som en dålig mamma. Hörde på Sosidan den nyblivna mamman bli mycket förnärmad på sin man när han föreslog ersättning; "Är du galen? Fattar du inte att för en ammande kvinna är ersättning detsamma som viagra för mannen?!" Det ligger en hel del i det. Det blir så tydligt att jag inte kan. Något gör att min kropp inte lyder, och jag måste ta till konstgjorda, onaturliga hjälpmedel för att klara av det jag vill - i det här fallet ge mitt barn mat.

Jag har kommit till nåt slags luddigt vägskäl nu. Han tjorvar massor och jag tror att jag helt enkelt har lite halvlite mat. Jag har sen han föddes fått amma ofta, typ varannan timme, och det har inte blivit bättre fastän han är snart 3 månader. Det har inte stört mig nämnvärt, men nu har läget blivt ett lite annat. Han följer sin viktkurva och är oftast nöjd mellan målen, så det är ingen fara på taket. Men han har börjat strula när han äter. Släpper bröstet ofta och skriker. Sen tar han tag, suger några drag, sväljer, släpper och börjar skrika igen. SKITSTÖRIGT!! Jag vill ju amma! Å det har ju gått så bra ändå den här gången, och jag är så glad för det... Vill inte behöva börja jävlas med att koka vatten, ha termos, pulver, flaskor och fan å hans moster med mig så fort jag ska nånstans..!

Vi får väl se hur länge jag orkar. För det blir nåt slags avgörande till slut om han inte slutar tjorva. Det går bara till en viss gräns innan jag inte har någon mat till honom när det är dags att äta. Funkar ju inte att vara stessad och irriterad på honom när man ska amma....

Lever i ytterligheternas tid just nu. På gott och ont.